Jag blev plötsligt inbjuden till Ed Sheerans sedan länge tillbaka slutsålda spelning i Edinburgh igår. En av mina kompisars bekanta hade en biljett över och denna fick jag! Lycklig om något vart jag, och kvällen var hur bra som helst.
Själva spelningen var fantastisk, Sheerans självsäkerhet på scen är nästan skrämmande stor, och hans talang lika så. Att se honom live var verkligen att få uppleva en ny sida av hans musik. Bästa tillfället var nog öppningsnumret, vilket hade en otroligt involverad ljusshow, men också ett av numren mitt i alltihop, the Wayfaring stranger. Inför detta nummer bad han alla att vara totalt tysta, och att vänligen inte slå till de som ändå lät, eftersom detta tydligen hänt under hans förra spelning. Sedan plockade Sheeran ned micken, stoppade den i backfickan och sjöng total a capella ut i lokalen. Det lär storslaget eftersom The Usher Hall är utformad för så bra akustik som möjligt. Mycket mäktigt var det.
Efteråt skulle vi gå till Juliets mammas bil eftersom hon skulle skjutsa hem oss, men på vägen passerade vi bakdörren till konsertlokalen, och ni kan ju gissa vem som stod där?
En autograf, en kram och en liten pratstund blev det med sångaren själv!! Lite förvånad blev man över hans personlighet off-stage, Sheeran är en oväntat blyg och speciell filur. Jag kan fortfarande inte förstå att jag faktiskt träffat honom!
När vi gick kom en hel kö med folk runt hörnet, och det verkade som att vi hade haft perfekt tajming. Vi tackade och sa hejdå, sedan gick vi till bilen och for hem. Denna vecka har fått ett betydligt bättre start än förra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar