Den 30 November firar Skottarna St. Andrews Day, en väldigt patriotisk dag. St. Andrew är Skottlands eget helgon, och i hans minne försöker man vara lite extra snäll och patriotisk under en dag. Man kan säga att det den, tillsammans med Tartan Day i April är Skottlands egna nationaldagar.
Skottland är inte katolskt, så att de har ett helgon kan låta lite konstigt, men det finns en historia bakom det hela. En av de gamla skotska Kungarna var nämligen katolik, och inför ett slag mot engelsmännen då framtidsutsikterna såg dåliga ut bad denne till helgonet för att få hjälp. Kungen skall ha fått gensvar från sin bön, och vunnit slaget stort, och när vinsten säkrats skall en molnformation i form utav ett snedlagt kors uppenbarat sig på himmelen. Skottarna sägs ha förstått att detta måste varit ett tecken från St. Andrew då denne korsfästs på ett snedlagt kors, och symbolen blev sedan placerad på landets flagga.
Firandet märkte jag knappt av i skolan, men ett par lärare hade kilt, och under morgonsamlingen fick vi höra vår lite uttjatade inofficiella nationalsång Scotland the Brave. Jag gillar den, men eftersom den spelas på säckpipa i vart hörn av Edinburgh har man blivit lite less... Den riktiga nationalsången The flower of Scotland hör man knappt av, men det är förmodligen eftersom den är lite tråkigare..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar