Robert Burns Night

Mannen i fråga; Robert Burns

Den 25 januari är en riktig högtidsdag för många skottar, och för matvaruhandeln givetvis. Idag firar man nämligen Burns Night, en minnesdag för den skotske sjuttonhundratalspoeten Robert Burns som anses vara en av historiens främsta skottar tillsammans med bland annat William Wallace.

Robert Burns skrev många dikter och sånger som användes och fortfarande brukas vid varierande tillfällen. Hans dikt Auld Lang Syne (Tiden som var) sjunger man ofta vid nyår, men även vid andra tillfällen då man ser tillbaka på tiden som gått. Denna melodi är också en av de mer vanliga låtarna som man hör säckpipeblåsarna spela inne i Edinburgh.

Högtiden firas olika beroende på sällskapet, men det är en patriotisk dag. Alla högtidsdagar är rätt patriotiska i Skottland, och ärligen är alla andra dagar det med. Skottarna älskar Skottland mer än allt, och inte finns det några jantelagar här inte.

Klassisk skotsk kost äter man i varje fall för att fira. Haggis är det vanligaste matvalet, men jag tror att vi kommer äta en slags skotsk version av blodpudding som jag gillar jättemycket istället. Min värdfamilj är inte haggisfrälsta, och det är jag nästan glad för.  Skotsk blodpudding, eller "Blackpudding" är krispigare och mindre finmald än den svenska typen.

Äter man haggis däremot, eller går man på en Robert Burns Supper, är det inte ovanligt att man får höra dikten Address tae the Haggis. Denna vers är en slags serenad till maträtten som framförs medan man skär upp och förbereder fårmagen. I dikten beskriver man på lågskotska inte bara hur underbart Haggis smakar, utan även hur Fransmän reagerar när de ser en, och att man bäst bör förföra Skottar med Haggis... Dikten är ett par verser, men jag ska definitivt lära mig att recitera den, bara för att kunna liksom.