Skottland = Midgård

Ikväll har jag, min värdsyster Pheobe, och hennes moster sett Tolkiens Sagan om Ringen. Det är ingen hemlighet att jag gillar denna fantasyvärld, och nu när jag beundrade scenografin och landskapen ännu en gång slog det mig att jag kände igen dem. Jag befinner mig faktiskt mitt i Midgård här i Skottland, för Tolkien skapade ju världen för att ersätta den nästan obefintliga Brittiska mytologin, och han var Britt, inte Nyzeeländare... Det är lätt att se vart han fått sin inspiration från när han beskrev de otroliga miljöerna i böckerna, och för mig som älskar gammal arkitektur och spännande platser, är detta givetvis perfekt.

En snabb och skakig bild från idag, den lokala kyrkan

Det skotska landskapet skulle ha varit en stark ersättare för det Nyzeeländska även i filmversionerna. Här finns böljande gröna kullar, bergsdekorerade horisonter, små gömda floder och bäckar,vassa klippuddar och gigantiska lövträd. Under höstmånaderna kändes det som att vandra runt i självaste Rivendell, och de underbara småbyarna här i trakten skulle kunna ersätta Bree eller Hobbiton vilket ögonblick som helst.

Det är helt enkelt otroligt idylliskt här, och tråkigt nog är det lätt att ändå bli hemmablind. Under den senaste veckan har jag gått liksom efter ett schema, men idag lyckades jag öppna ögonen igen och fick tillbaka magin. Jag var ute på en löprunda och sprang en annan väg än jag vanligtvis tar. På en fem kilometersträcka från mitt hus han jag passera två slottsbyggnader, en kyrka från 1820, en fårhage, fem röda postlådor inbyggda i murar, en ankdamm och tre broar som gick över en slingrande flod. Förstår ni att jag gillar stället?