
Ingen lyssnar nämligen på en, och speciellt inte på mig. Som prefekt har vi nämligen ingen makt att utföra, utan kan endast komma med tomma hot, och detta vet självklart bråkstakarna. Det enda vi kan göra är att rapportera elevernas namn till skolkontoret, men det är både för komplicerat och irriterande för att någon skall göra det. Sedan kan självklart inte jag namnen på skolans alla elever, och busarna lämnar givetvis inte ut dem... Situationen är minst sagt frustrerande.
Tidigare i år försökte skolledningen få oss prefekter att bli mer respektingivande genom att ge oss prefektknappar, men hur mycket påverkar en brosch egentligen? Vi försöker dock göra vårt jobb så gott det går, och ibland kan det vara rätt trevligt. Nu på våren är det rätt mysigt att få gå ut i vårsolen ett tag, och ibland lyckas man faktiskt med sitt uppdrag. Man får stå och lyssna på fågelkvitter och se till att inga tolvåringar springer över krokusarna i rabatterna. Helt okej faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar