Dagsanteckning

Insåg att jag totalt tappat min tidsuppfattning idag. Jag var helt säker på att det var tisdag idag, men det var icke fallet. Dagen har hur som helst fyllts med en del stök uppe på mitt rum. Mina lådor fyllda med skolpapper har sorterats ur, och en hel del grejer har hamnat i soptunnan.  Nu är det inte alls länge till att jag ska åka hem. Tre veckor ungefär, hemskt eller hur? Ska man fundera på hur packningen ska gå till eller är det bäst att vänta med det och låta hela processen vara spontan? Vart är instruktionsmanualen till utbytesår? Vart är intruktionsmanualen till livet i sin helhet?

Världens största trädkoja

 Förra veckan firade jag och min kompis Lene att vi klarat av våra matte-slutprov, och for på en liten turistresa söderut.  Vi såg bland annat världens största trädkoja som var byggd i Alnwick i England. Bygget inkluderar inte bara en restaurang utan även en bar och en keramikstudio. Det var som ett riktigt samhälle uppe i träden. Det som syns på bilderna är endast en liten del av det hela. Bakom huvudbyggnaden gick repbryggor till fler plattformer, och det var otroligt coolt.

Grattis Mamma!

Mamma som gladast, i bärskogen

Idag är det ingen annan än min mammas egen födelsedag! Stora grattiskramar till henne, och även försenade morsdagshälsningar. Hipp hipp hurra!

Det börjar bli grönt

Separationsmelankoli

Tisdag. Inget regn, men mörka moln vid horisonten, en kopp riktigt te gjort på tepåse av runt format i min hand. Från tv:n i rummet bredvid hörs yogurtreklam, och en gatusopare drar förbi köksfönstret. Jag känner mig helt tom inuti, jag varken gråter eller skrattar. Den här känslan har suttit i kroppen i snart en vecka, sedan jag insåg att jag bara har en månad kvar i mitt underbara Skottland. Jag hatar den här känslan oerhört mycket. Den förstör och ger mig separationsångest i förhand. Jag har fortfarande 26 dagar kvar innan min hemresa, men ibland känns det som att mitt medvetande redan lämnat landet. Det går inte att njuta av min tid här på samma sätt som tidigare. Nu vet jag att det är sista gången jag träffar vissa kompisar, sista gången Donna som sitter i kassan i lokalbutiken tjattrar på med mig, och sista gången jag besöker mina favoritplatser i Skottland.

Jag vet inte vad jag skall tänka kring allt det här. Livet är svårt ibland.

Examensdörr

 
Inanför denna ordentligt dekorerade dörr har jag under de senaste veckorna skrivit diverse slutprov. Trots de något överdrivna skyltarna (På både Engelska och Skotska) kom det faktiskt in yngre elever från min skola och störde ett par gånger. "Oj, är det en examen här? Det hade jag ingen aning om"
Hmm... Ska man bli orolig eller?

Pengar

Som ni kanske vet så ser skotska sedlar inte ut som de Engelska trotts att de båda går att betala med i bägge länder. Detta beror på att Skottland vill vara lite självständiga och ha sitt eget banksystem. 

Det blir dock mer komplicerat än dessa två varianter i ens plånbok eftersom det dessutom finns två olika typer av Skotska sedlar. The Royal Bank of Scotland trycker pengar med ett utseende medan Clydesdale Bank har sin egen layout. Varför de båda bankerna inte kan enasom ett utseende vet jag ej, men situationen är som den är. Jag tycker däremot att det kan vara ganska trevligt med mer variation.

Engelska pund, RBS och Clydesdale

Alltså finns det en version av Engelska sedlar, och två varianter av skotska. Vilken typ av sedel som du får ut ur automaten i Skottland beror på vilken bank den tillhör, men det kan vara en eller flera av de tre.

I England kan man dock endast ta ut pengar med den Engelska versionen tryckt. Detta betyder att engelsmännen inte är vana att hantera skotska pund, och ofta tror att sedlarna är låtsaspengar då de ser dem. Försöker du betala i en engelsk butik med fel sorts sedel kan det ofta bli problem, och det känns lite onödigt.  Många roliga sketcher har dock skrivits om situationer som denna, bland annat följande;


Skottarnas klassiska fras som de sägs använda då de ska försvara sina sedlar inför engelsmän går ungefär; I think you'll find pal, that's legal tender. Detta beskriver även komikern Michael McIntyre nedan, skippa fram till ca 1min;

Lamm!

Fåret Rambo som var särskilt förtjust i mig

Inom Skottlands gränser bor det ca 5 miljoner människor och ca 10,5 miljoner får. Detta innebär att landskapet har fyllts till bredden med små ulliga gulliga lamm under våren, och att man nästan inte kan se sig om i landet utan att skymta ett får vid horisonten. Jag hade turen att få träffa ett par av dem på riktigt nära håll när min värdfamilj och jag hälsade på några kompisar till familjen förra veckan.

Min värdsyster Alex, hennes kompis Olivia och fåret Ollie

Lammen var verkligen hur keliga och mysiga som helst, denna skara hade blivit övergivna av sina mammor, och därför får de lite extra skötsel. Min kamera tyckte de också var oerhört intressant, och de kom allt emellanåt upp och sniffade på den. Hur gulligt som helst! Sötattack av högsta graden!

Pheobe och hennes små kamrater

Skotsk stolthet

Skottarna är väldigt stolta över allt de gör, till och med lyktstolpar verkar det som. Ärligt talat sitter det klistermärken med Skotska flaggor på vart du än går i detta land, för de är överallt. Går det att märka ett objekt med den blåvita flaggan kommer skottarna att göra det, det är inte svårare än så.

Lägesuppdatering

De senaste dagarna har varit absolut proppfyllda med aktiviteter att jag inte alls hunnit uppdatera bloggen. Jag har rest söder ut i Skottland och ända ned till England, bestigit berg, besökt slott och pilgrimsplatser med mera. Sedan har jag dessutom tagit ett stort nummer bilder som jag behöver sortera igenom innan jag visar er. Imorgon lär det dock dyka upp en hel mängd inlägg här!  Ha det så trevligt i solen annars!

Fina vyer...

...och fina får

Mord och Media

Att en 25årig Brittisk soldat från Manchester mördades brutalt med kniv igår lär inte ha undkommit den som konsumerat någon form av nyhetskanal. Mannen som namngetts av brittiska medium i vanlig ordning attackerades av två män med kniv, i vad som kallas ett terrorattentat av den brittiska regeringen. De två förövarna stannade på mordplatsen efter händelsen och väntade lugnt på att bli gripna av polisen, och under denna tid utlade sig en av dem till en åskådare som filmade det som hände. I denna film säger han att hämnd var orsaken till mordet, att han ville straffa Storbritannien för att ha mördat civilbefolkning i krig, i till exempel Afghanistan.

Detta makabra uppbåd uppmärksammas otroligt idag. Både brittiska, svenska och amerikanska nyhetskanaler rapporterar om händelsen, och premiärministern David Cameron har till och med flugit hem från Frankrike där han arbetade på ett projekt för att direkt hantera situationen. Den hemska attacken fördöms, folk uttalar sig hastigt och ogenomtänkt i sociala medium, och konservativa och xenofobiska demonstrationer hålls i London, centret för händelsen.



Tidigare i Maj månad utspelade sig en liknande attack, denna gången i Birmingham. Där knivhögs en äldre man tre gånger meden machete på sin väg hem en kväll, och han avled av skadorna. Skillnaden mellan detta mord och det igår? Det uppmärksammades inte alls av nationella eller internationella media, utan endast i lokaltidningen, och ingen mördare har än blivit tillfångatagen.

Varför har då det ena mordet blivit en internationell angelägenhet, och det andra sopats under mattan när de är förvånansvärt lika kan man fråga sig?

Jo, till historien hör det att den 75år gamle mannen kom från Pakistan och var på väg hem från sin lokala moské, och att den misstänkte mördarens signalement är en ung vit man, medan det andra mordet var av en vit man, utfört av två mörkhyade män. Förfärligt eller hur?

Medan de två morden är fruktansvärda båda två, och jag inte vill uttala mig om vilket som var värre, tycker jag ändå att media har gjort ett riktigt skitjobb i dessa frågor. Det förskräcker mig gång på gång när jag ser saker som detta, och sorgligt nog fortsätter orättvisorna, speciellt i Storbritannien. De brittiska tidningarna och tv-producenterna är inte opartiska, och vinklar nyheter som det bäst passar dem. Inte ens mitt älskade BBC går det att lita på, för de sprider xenofobin ytterligare i Storbritannien, ett land som redan är dränkt av främlingsfientlighet.

I början av mitt utbytesår fick jag själv uppleva fientligheten i Storbritannien. Vissa ignorerade mig i skolan eftersom de tänkte att jag var polack eller estländare, för skottarna ser inte speciellt ljust på immigration. När folk dock insåg att jag inte alls var från de baltiska länderna blev de otroligt öppna, och välkomnade mig med öppna armar in i samhället. Många av mina brittiska kompisar har blivit uppfostrade till att tycka illa om 'foreigners' eftersom vi tydligen stjäl alla jobb och förstör välfärden, men det verkar ändå som att majoriteten av min generation har en något mindre konservativ syn på världen än de tidigare. Jag tror att de äldres negativare syn på omvärlden utanför de brittiska gränserna går tillbaka till krigstiden eftersom alla här är kopplade på något sätt till världskrigen, och det är rätt sorgligt.

Men det finns givetvis undantag från de som uttalar sig negativt. En hel hög av mina skotska kompisar har tagit i uppgift att utmana de som uttrycker xenofobiska åsikter på både Facebook och Twitter, och då kan jag tänka att jag valt rätt vänner här ändå.

Mer om de två morden kan ni läsa här;
London
Birmingham

Husdetaljer i Edinburgh

Ett aktivt sätt att undvika att folk slår sig ned på ens fönsterkarm

Higher Maths

Det hände inte mycket idag. Pluggade matte ett halvt dygn, städade mitt rum och pysslade på allmänt här hemma. Imorgon har jag det stora matteprovet, och i princip hela dagen skall vi i min årskurs sitta och räkna logaritmer och integraler. Speciellt orolig känner jag mig inte, men det skall bli trevligt när det är över. Skolväskan har jag precis packat färdigt, detta är vad som skall finnas med;

Miniräknare
Bläckpennor
Armbandsur
Vattenflaska
Linjal
Mediciner
Genomskinlig plastificka
Svensk-Engelskt lexikon
Studentkort med ID nummer
Absolut ingen mobil

Lexikonet jag tar med mig ger mig automatiskt extratid att skriva på. Slår jag upp boken en endast gång under skrivningen får jag 10min extra per normal timme, och det tackar man inte nej till. Att inga matte-fraser finns alls i ordlistan spelar mindre roll...

Mobil får man inte alls ta med sig in i provsalen. I Sverige brukar det vara okej om man har den avstängd och i väskan, men i Skottland söks alla väskor och jackor igenom efter telefonerna.  Det är otroligt mycket mer strikt här, men det har jag inget emot.

Andra regler som gäller är att  man måste sitta i bokstavsordning i salen, vara knäpptyst under hela skrivningen, och hostar man till kan det innebära avstängning. Varje år är det någon som råkar tala för sig själv och blir utkastade från rummet, vilket innebär att de inte får något slutbetyg i ämnet de pluggat i ett år... Lite hårt, men Skottarna är vana vid systemet. Vi får se hur det går för mig imorgon.

34 dagar kvar till hemfärd

Idag har det varit en rätt standard lovdag. Jag vaknade vid sju, tog på mig skoluniformen, eftersom att jag tänkt mig att fara till skolan och plocka upp en del papper, och gick ned till köket för att käka frukost. Vid frukostbordet påminde min värdmamma Fiona mig om att kommunens alla skolor var stängda idag, så mina planer gick åt skogen. Jag åt min beagle och drack mitt te ändå, och gav mig istället ut på en promenad.

Vandrade min favoritvända, men valde en ny stig vid en korsning. Leden tog mig ned till en grund flod som följde jag en stund. Den ledde mig till ett litet samhälle som kallas för Newbattle, och det var helt och hållet idylliskt. Där fanns en gammal kyrka, supergulliga stenhus och en enorm herrgård som förvandlats till en högskola.

Byggnader av detta slag gör mig svag i knäna.... och ja, jag är konstig...

När jag traskat tillbaka hem satte jag mig och pluggade lite matte. Jag har min slutexamen i ämnet på onsdag, och nerverna har precis börjat sätta igång. Allt för nerväs kan jag dock inte vara eftersom jag bestämde mig för att träffa min norska kompis Lene inne i Edinburgh. Vi bokade biljetter inför en liten dagsresa vi ska göra på fredag för att fira att vi aldrig mer kommer att behöva vara i kontakt med Higher Maths. Resan kommer att bära av söder ut då vi ska upptäcka mer av Skottlands kustlandskap har vi tänkt.

Eftersom solen blev något intensiv och vädret oerhört varmt framåt eftermiddagen köpte vi glass som vi mumsade på i solskenet utanför kiosken. Lunch käkade vi på en av de många restaurangerna i universitetsområdet vilket var rätt kul det med.

Idag insåg jag också ordentligt att min tid som utbytesstudent i Skottland håller på att sina. Nu är det nästan bara en månad kvar för mig här, och det har jag blandade känslor kring. Men det är nog bäst att jag väntar med att skriva om dem till någon annan dag. Enligt egna erfarenheter är det farligt att börja tänka på Sverige om kvällarna, när man är trött är man som mest känslig, och mest trolig att få hemlängtan...

Barnkalas

Igår var jag och min värdfamilj på barnkalas hos denna lilla parvel. Det var mitt första barnkalas i Skottland, och det var riktigt kul att uppleva. Både släkt och vänner träffades hemma hos födelsedagsbarnet, och det firades rejält.

Skotsk födelsedagsmat brukar vara plockmat fick jag reda för mig. Tårta är självklart, men sedan förekommer ofta de triangulära mackorna britterna är kända för, och mycket annat gott. I burken på bilden syns små mumsbitar som kallas för tophats, de är chokladdränkta marsmallows med nonstops på toppen, och intill tårtan står en skål med Hula Hoops ett slags potatissnacks. Gelatinpudding är också otroligt vanligt på barnkalas och serveras i små glas.

En del kalaslekar höll de yngre också på med. Danslekar där man skall sätta sig på golvet när musiken tar slut liknade de vi brukade ha på kalas hemma i Sverige, och en hel del ringlekar förekom även. Bland annat lekte de Pass the Present där ett paket inslaget i massor med lager av omslagspapper skickades runt i ringen. När musiken som spelades (Gagnam style, givetvis) stannade fick det barnetmed paketet i famnen ta av ett lager papper. Mellan lagren hade små godispåsar lagts in, och i kärnan fanns en liten present.

Bild från idag

Idag har jag och min värdfamilj varit på barnkalas, varit ut till landsbygden och ätit på restaurang. En underbart kul dag, men trött hann man bli. Längre utlägg om äventyren får ni höra de kommande dagarna.

Kaffepik

Såg denna skylt tillsammans med Pheobe när vi var inne i stan för någon vecka sedan. Texten är en ordentlig pik mot Starbucks som varit i blåsväder eftersom att de tagit kryphål när det kommer till skatten....

Skottsk glassbil!

Det var fantastiskt väder i dag, och jag passade på att sitta ute i solen hela dagen. Våra två marsvin busade i utomhushagen intill, jag hade en god bok, och det var riktigt mysigt. Under eftermiddagen då min värdsyster Alex kommit hem hörde vi glassbilens melodi spela i kvarteren, och det fick oss fort på fötter. I skottland finns det ingen speciell melodi som glassbilarna spelar, men ljudet är väldigt unikt ändå. Det är nästan lite läskigt eftersom det låter som ett lite skraggligt positiv, och har man sett en enda skräckfilm med clowner går det kårar utefter ryggen.

Ivrig och glassugen Alex efter att ha hört glassbilens glada plingplongande

 Äntligen framme!

Lycklig glassköpare!

Typiska skottska glassbilsglassar! Klassisk 99p med chokladkex och hallonsylt, samt ett glassklämma med rån! Riktigt smaskigt i solen!