Verkligheten

I samhället där jag går i skola ligger Skottlands stora militärbas. Detta innebär att staden är fylld med militärfamiljer, att en vanlig hobby för skolbarn är militär och flygträning, och att alla på något sätt är anknutna till anläggningen. Nästa år kommer ett antal av mina kompisar själva börja sin karriär i det militära. De yngsta är sexton och detta är anses vanligtvis som helt normalt. Igår hände dock något som fått många att fundera.

Under gårdagen dog tre brittiska soldater, och en skadades allvarligt i Afghanistan där de var stationerade. De tre avlidna kom allihop från vårt samhälle, och en av dem var en kille från min kompisgrupp, pojkvännen till en klasskompis.

Detta har givetvis gett stora reaktioner idag på skolan och även i allmänhet. Ett antal av den bortgångnes närmsta vänner var frånvarande i skolan, och resterande gick omkring i stor chock. Vår kompis var planerad att komma tillbaka till Skottland under de kommande två veckorna, han skulle gå på studentbalen precis som oss alla andra, men nu kommer han istället att återvända i sin begravningskista. Jag vet inte vad jag skall säga, och jag var inte speciellt närstående. Vi försöker stötta de som verkligen påverkats av hans bortgång, men det är otroligt svårt då man inte har upplevt en liknande situation förut. Det är en väldigt udda känsla att någon i ens egen ålder plötsligt inte finns längre.

För er som vill läsa mer om händelsen finns det en artikel här.