Någon slags sexism

Jag har debatterat ett längre tag om jag bör skriva om detta på bloggen, men min idé med detta skrivprojekt är att dokumentera livet i Skottland, och det inkluderar väl en hel del skit med. 

Under mitt utbytesår har jag mestadels mött positiva kommentarer, och blivit accepterad som en del i samhället. En del kanske kränkande situationer har man gått igenom och skakat av sig, precis som hemma i Sverige, men det finns faktiskt en skillnad i det sociala klimatet i Storbritannien som jag inte tycker om. Storbritannien ligger nämligen något bakom Skandinavien när det gäller rasism och jämställdhet, och de som inte är vita män för stå ut med gliringar från både media och ens egen omgivning. 

Personligen har jag fått mest skit för att jag är en person av kvinnligt kön som vågar säga vad jag tycker, och inte är konflikträdd eller någon som bara står ut med sin situation. Jag har aldrig haft ett problem att prata med killar, många av mina närmsta vänner har en x-kromosom mindre än jag, och det ses som något otroligt udda i detta land. Att jag är svensk hjälper inte alls, utan på många sätt gör det att jag ses som mindervärdig. Som svensk tjej i Storbritannien behöver du genomlida en hel mängd med fördomar. Vi anses som ett promiskuöst sexuellt frigjort folk, och då är det tydligen helt okej för vem som helst att plötsligt tafsa eller ge oönskade kommentarer.

Här om dagen fick jag kommentaren "Well, you're Swedish, so basically a whore but free" (Du är ju Svensk, så i princip en hora men gratis) av en bekant. Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera, men sa till att det inte var okej på skarpen. Han verkade dock inte ha snappat upp mitt budskap, utan refererade till mig som horan under hela kvällen, och han pratade högt med sina kompisar om hur horigt svensk jag var när han trodde att jag inte hörde. När jag konfronterade honom om detta svarade han "Oh shit, you heard" och gick där ifrån.


Eftersom att jag vågar prata och säga till när något inte står rätt till blir de som attackerar en med kommentarer av olämpligt slag oftast rätt chockerade då jag gör det. De ser paffa ut, de som inte på förhand insett att de uttalat/betett sig olämpligt får sig en funderare och ursäktar sig, men andra har inte lika positiva reaktioner, som killen ovan. De situationerna vet jag inte hur jag ska bete mig. När man blir ignorerad och inte sedd som lika värd blir jag arg, ledsen och irriterad, och det måste vara den värsta kännslan i hela världen. Genom hela mitt liv har jag levt på mina ord, att kunna prata, debattera mig genom situationer och på så sätt skapa respekt, men under mitt utbytesår har jag insett att det inte alltid funkar tyvärr. Jag blir så otroligt förtvivlad över att sexismen tydligen rotat sig i även min generation.

Givetvis ska man aldrig ta till sig elaka eller äckliga kommentarer, det har det svenska skolsystemet propagerat för hela min skolgång, men det är nästan omöjligt att låta bli. Kommentaren från här om dagen har spelat om och om i huvudet, och jag vet att jag bara borde släppa det, men på något sätt tog det sig in under huden och började gro. Det känns som att jag saknar makt. Över det sociala livet, och nu även mina tankar. Det här är skit. Vad gör man?