30 sep. 2012

En skotsk frukost

Jag upplevde precis min första ordentliga traditionella skotska frukost. Paret jag bor tillfälligt hos, Jim och Jean, äter denna typ utav måltid varje söndag, och det var inte lite mat kan jag säga er...

Tallrikarna fylldes med rostat bröd, stekta korvar, ägg och tomater, samt blodpudding, rostade potatisar, bönor och en variant av fattiga riddare. Stekt svamp, fyrkantig stekt korv att lägga som pålägg mumsades det också på. Innan man åt detta värmde man dessutom upp med en skål havregrynsgröt. Brödbullar fyllda med bacon och ost åts till, och allt sköljdes ned med åtskilliga koppar te och juice.

Jag är fruktansvärt mätt nu. Det skulle inte förvåna mig om jag skippar min planerade tur in till Edinburgh idag, bara för att ligga inne och pösa i soffan. Regnstormen som viner utanför kan nog dessutom vara en bidragande faktor till detta beslut...

Inte min bild, men den var rätt välbeskrivande...

Landsbyggdstur

Nu har jag bytt bostad ytterligare en gång, eftersom min värdmamma är på yterligare en semesterresa. Inkvarterad är jag för tillfället  hos mina lokala representanter Jim och Jean som jag nämt tidigare. Vi har haft det supertrevligt under de få dagar som jag varit här hitintills. Idag lärde Jean mig hur man lagar Shepardspie, och vi for även iväg till parets sommarstuga ca en timmas bilfärd utanför Edinburgh. Vyerna var fantastiska, den lilla byn idyllisk, och fåren efter vägen urgulliga. 


Floden Tweed, precis utanför Jim och Jeans sommarhus








28 sep. 2012

Ska vi gå på tigerjakt?



Satt här på kvällskvisten med ett gäng jag träffade på nerdfighter-gatheringen förra veckan. En av tjejerna refererade till denna sång, och till min förvåning är det MoraTräsks Tigerjakt men i Engelsk version. Kunde inte sluta skratta pga av energibrist...

Mest troligt är dock att detta är inspirationen som MoraTräsk haft när de skapade sin, för oss svenska barnfamiljer, nästan ikoniska sång.

Förvånad

I dag blev jag förvånad och lite förskräckt. Jag förstår inte riktigt varför, för det var inget oväntat, men det är väldigt konstigt att få uppleva det i verkligheten.

Så vad hände?

Jo, jag träffade nämligen den första personen som öppet förbannade alla homosexuella och tyckte att de inte förtjänar männskiga rättigheter.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Det är verkligen en annan sak att höra en faktisk individ framför dig uttrycka ett sådant hat, än att bara läsa om det. Jag har ändå rört mig i kretsar där till exempel HBT-personers möjlighet till giftermål och liknande diskuterats, men ingen har någonsin uttryckt att man är faktiskt negativ till någons sexuella läggning. Folk har alltid respekterat individers val, även om de inte förstått sig på det.

Eftersom att jag stödjer allas rätt till sin egen läggning, blev jag nästan upprörd av allt det här. Jag blev mest förbryllad, men ja, tja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

Den här förakten som finns här är förbryllande och skrämmande. Allt det här finns givetvis hemma i Sverige också, men skillanden är att här är man inte rädd för att ställa sig på någons tår och säga rakt ut vad man tycker. I Sverige försöker alla vara politiskt korrekta, men det bryr sig Skottarna inte direkt om. Visst är de ganska besatta med att vara artiga; hålla uppe dörrar, please, thank you, 'pardons' med mera, men man pratar vädigt mycket skit om andra också.

Till och med lärarna kan prata dåligt om någon av sina elever inför en hel klass. Första veckan jag var här till exempel, då diskuterade en lärare med mig om vilka i klassen denne ansåg skulle misslyckas med kursen. Detta tre dagar in i terminen, med mig, en utbytesstudent som denne endast sett ett par gånger.

Skottland och Sverige är verkligen olika på så många sätt, och jag antar att det här bara är ett av dem.



27 sep. 2012

Full fart


De senaste dagarna har varit kaosartat fyllt med aktiviteter. Teaterrepetitioner, läxor, ännu en tillfällig flytt, uppkommande prov och en konferens som ska ske imorgon har tagit upp all min tid. Jag har inte ens tagit mig till en bokaffär för att köpa A Casual Vacancy än, trotts att J.K.Rowlings nya bok har varit släppt i snart 24 timmar. Vad har hänt med mig?

Morgondagens konferens jag ska vara med på kallas för MUNPH, Model United Nations at Penicuik Highschool. Sexton andra skolor ska besöka oss, och vi ska diskutera alla möjliga världsproblem med utgång ifrån olika länders synvinklar. Själv ska jag representera Sverige, såklart, men det känns nästan lite fusk eftersom jag inte behöver göra så mycket reaserch.

Vi ska alla vara uppklädda, representera sitt land på alla sätt, prata politiker snack, vara allmänt fjantiga och ha sjukt roligt. En längre rapport får ni i morgon!


....och nej mamma, man fick inte komma i folkdräkt, så det gör inget att min var kvar hemma...

25 sep. 2012

Sverige paket!


Vår väldigt gulliga granne Allison kom förbi med ett paket idag. Posten hade nämligen kommit under dagen och hon hade fått ta emot ett paket som skulle till oss eftersom vi inte var hemma. Den mystiska förpackningen var fylld med svenskt godis, min gamla Wacom-platta till datorn och lite kläder jag bett familjen skicka över. Glädjeskutt och hemlängtan blev det när innehållet tömdes.


24 sep. 2012

Saker från idag

Är det bara jag som tycker att de placerar decimaltecknet på fel plats???

Denna måndag spenderade jag som vanligt i skolan. Det kändes faktiskt skönt att vara tillbaka och få igång lite rutiner efter både lov och läger. Jag fick dock springa till bussen, och glömde lunchen hemma i farten, så dagens måltid fick inhandlas på matvarubutiken Tescos. Det blev en packe vindruvor och ett par runda bröd(typ beaglar). Inte Anns kyckling curry direkt, men det funkade.

Idag fick jag också testa att vara 'flyer' när vi studsade runt på cheerleadingen. Det betyder att man är personen som blir upplyft när man gör uppställningar och kast. Tidigare har jag fått stå stabilt på marken, men nu var vår ordinarie sjuk så det var bara att göra det bästa av situationen. Lite läskigt, men när man kommit över oron kändes det rätt lungt!

Jag hade dessutom ett litet överraskningsprov på Aerobic Respiration på biologin; cellandning, men betydligt grundligare än allt jag gjort hemma i Sverige. Till saken hörde också att jag tillsammans med Keiran och Euan inte varit med på varken Torsdagens eller Fredagens lektioner, och på så sätt missat en hel del,  det blev lite spännande minnst sagt... Klarade det "with flying colours" ändå, så det var okej.


Kvällen spenderades på teater repetition, och jag har äntligen fått reda på vilken roll jag ska spela. Jag kommer spela riddare i vår King Arthur inspirerade historia, och hela phantomine grejen är så gullig och underbar.

Vad lyssnar de på egentligen?

Sedan dagen jag kom fram på Edinburghs flygplats så har jag förvånats över vilken musik som spelas på radion, och vad som finns i skottarnas spellistor. Musikvalet är inte okänt för mig, men jag tycker fortfarande at det är konstigt att gå inne på exempelvis Primark och höra Florence and the Machine spelas. Primark är Britternas egen version av HM...

Inne på Asdas, en matvarubutik, spelas förvånansvärt ofta svensk musik. Jag har hört Release Me av Agnes, Euphoria av Loreen lite väl ofta och Avicii med mera. Man blir lite stolt, men eftersom ingen vet om att det är svensk musik spelar et liksom ingen roll. Det som är extra konstigt är dock Skottarnas ovetskap om att The Swedish House Mafia faktsiskt är en svensk grupp. 

Men det här är typ en toplista över de låtar som jag hört oftast, utan inbördes ordning;

Little Mix; Wings
Swedish House Mafia; Don't you worry Child
Rudimental ft John Newman; Feel the love
Florence and the Machine; Spectrum
Two door Cinema Club; Undercover Martyn
Taylor Swift; We are never ever getting back together
Ne-Yo; Let Me Love You


Annan musikrelaterad grej är att jag i veckan fick frågan om vi hört talas om Justin Beiber och Rebecka Black i Sverige... Jag fick ärligt försöka förklara för dem att vi faktiskt inte är grottmän/vikingar fortfarande i norden... De trodde mig inte riktigt...

23 sep. 2012

Nya Brittiska Favoriter; Tunnock's!


Heather, som alltid bär med sig dessa

Under helgen blev jag introducerad till en ny speciallite, nämligen Tunnock's! Det är i princip en extra tjock kexchoklad, men med karamell inuti istället för kakao. Precis som alla typiska skotska sötsaker innehåller den konserverad mjölk, ni har ingen aning om hur mycket ni gillar denna matvara.

Lite kuriosa kring denna chokladhistoria är att den säljs 5 miljoner varje dag i Skottland och Irland, lite kul när den skotska befolkningen faktiskt bara består av 5.2 miljoner invånare. Ni förstår att de är populära...

22 sep. 2012

Youtube-gathering!

I dag var en bra dag, för jag for nämligen in till Edinburgh och var med på min första youtube-gathering! Det var videoskaparen Tomska som samlade ihop de lokala youtube-nördarna i en park inne i centrum, och jag har aldrig haft så roligt. Vi var mellan 60-100 personer på plats, för folk kom och for, och stämningen var underbar. Trots att man aldrig träffat någon förut var det som att man kännt alla hela sitt liv; vi körde lekar, picknickade, pratade, sjöng sånger om donunts, fotade, kramades, lyssnade på ukullele och hade dansparty. Autografer skrevs, nördighetsnivån var på topp, debatter om Doctor Who hölls, adventure-time cosplays skådades, och allt var perfekt. Solen sken till och med.

Under tiden vi var där fick Tomska också sin miljonte subscriber/prenumerant, vilket firades stort med choklad och gangam style dans....

Jag lärde känna massor med trevligt folk, och känslan av att träffa massor med människor med samma referensramar som en själv är verkligen fantastiskt. Trodde aldrig att man kunde samla så många nerdfighters på ett och samma ställe. Käkade lunch inne i stan på Subway efteråt med en hög med nya vänner, och nu väntar bara läxorna här hemma..


För er som inte är familliära med TomSka, så gör han sketcher och kortfilmer, oftast med massor med specialeffekter. Men han är också känd som personen ansvarig för internet memes så som "I like trains". Min favorit av Thomas måste ändå vara den nedan;



Fangirlade bara lite när jag pratade med Tom, jag förstår fortfarande inte hur man faktiskt kan träffa folk på riktigt.













21 sep. 2012

Residential


Gårdagens bloggtorka berodde på att jag tillsammans med de andra 6th forms var på läger. På denna bild ser ni mitt lag Team Criss, precis efter vi balanserat kanske 20 meter uppe i luften. I bakgrunden Tjoar vår ledare Cake.

19 sep. 2012

Tre bilder från idag

Helt normalt folk ifrån min registration class, här i uppehållsrumet
En riktig scone, så här ser de ut och inte på något annat sätt.

Ingrid M, en av norskorna, vars Potterbok nu är signerad av Jason Isaacs, Lucius Malofy själv...

18 sep. 2012

Irriterad


Jag har blivit expert på att fylla i formulär sedan jag började min resa som utbytesstudent. Här i Skottland har pappersarbetet blivit om möjligt ännu större; skolpapper, doktorspapper, registreringar av allt möjligt egentligen. Det jag blev förvånad över först, men som jag nu bara stör mig på är det på bilden ovan. Man måste nämligen alltid fylla i sin etniska bakgrund, eller som det ofta står, ras.  Jag förstår inte riktigt varför man ska göra detta. Vad skulle det spela för roll hur man ser ut, eller vilken religion man har, när man skall skaffa sig ett bibliotekskort liksom? Ingen annan ifrågasätter det ens, skottarna är bara vana vid det och bryr sig inte. Men men....

Jag vet inte vad jag vill säga med allt det här, men ja, det är väll mest bara en iakttagelse...

The Casual Vacancy

Som ni förstår är jag ganska nyfiken på J.K.Rowlings nya bok The Casual Vacancy som kommer ut den 27 september. Jag var också väldigt sugen på att gå på the Lennoxlove Book Festival, som hålls ett par dagar senare här i Edinburgh, för författarinnan ska nämligen vara där och prata om/göra reklam för boken. Tänk er bara hur fantastiskt det skulle vara att få träffa henne, ni som känner mig vet hur stor del av mitt liv Harry Potter varit/är.

Men jag fick inte tag på biljetter. Eventet sålde omedelbart slut på biljetter, och jag hade inte möjligheten att införskaffa någon. Kändes ganska sorgligt, men det får man ta. Jag får istället muntra upp mig med att jag däremot fått tag i biljetter till the Snow Ball, en wizardrock konsert där både Harry and the Potters och Riddle TM kommer spela.

För er som inte är insatta i Wizardrock, även kallat Wrock, så är det musik inspirerad av Potterböckerna. Fenomenet är ganska stort, och för oss nördar är det underbart. Mina favoriter inom genren är Oliver Boyd and the Rememberalls, Ministry of Magic och Lets Lumos, smakprov nedan!

Oliver Boyd And the Rememberalls aka OBaTR;  Mischief Managed




Lets Lumos; One Last Goodbye

17 sep. 2012

And the drama continues

Ni minns kanske detta inlägg om hur jag trodde min värdmammas hu hade blivit utsatt för inbrott? Tja, nu är min ordinarie värdmamma Ann tillbaka ifrån två veckor i Spanien, så jag har fått flytta 'hem' igen. Hon var givetvis uppskakad över vad som hänt, och nu försöker vi få reda på huset igen. Anns syster hade dock varit här några dagar tidigare och rensat bort den värsta röran, men det är ändå en hel del kvar att göra. Släktingen som ställt till med röran talas det inga vackra ord om, och eftersom skottarna är ett dramatiskt folkslag låter situationen värre än den faktiskt är.

Lagom kaotiskt är det alltså här hemma, men om ett par dagar borde det hela lugnat ned sig. Nu ska jag inventera frysen och vilka grejer som fortfarande finns kvar, kylen var helt tömd...



Titta vem jag hittade

Under min upptäcksfärd i Edinburgh i helgen stötte jag även på denna fillur. Mr. Sherlock Holmes har ett eget kvarter här i staden, och förutom statyn finns där även en pub vid namn The Conan Doyle nämnd efter författaren själv. Minnesmärket är praktiskt nog placerat i kvarteret där författaren föddes.

Jag passerade även denna gata, och när jag tog fotot kom en taxi körandes... Lite förvånad blev jag allt...


16 sep. 2012

omotiverad

Sitter här på morgonkvisten och försöker skriva ihop en uppsats på konstnären Alphonse Muchas verk. Motivationen saknas dock, mycket på grund av vad som hände förra veckan. Då skulle arbetet på ovanstående bild lämnas in för bedömning, också tillsammans med en uppsats på historien bakom grafisk design. De andra i klassen hade haft hela sommaren på sig att färdigställa detta, men när verken skulle lämnas in var det bara två elever som kunde lämna in något... Tydligen så måste man inte lämna in grejer, eftersom 100% av ens betyg ligger på slutprovet i juni. Läraren har egentligen inget att säga till om när det kommer till betyget, eftersom ens arbeten skickas in till typ skolverket för bedömning...

Orkar inte med detta eftersom ingen annan gör det. Man borde dock göra uppgifterna eftersom de är skapade som en övning inför the NABS, ett prov som hålls inför the Prelims, vilka är förprov inför slutprovet. De är sjukt seriösa när det kommer till prov, men inte direkt annars...

15 sep. 2012

Bilder från veckan




Lilla Whovianen


Jag har insett hur jag kommer ruinera mig under året. Tidningen "The Doctor Who Adventures" kommer ut i en ny upplaga varje torsdag, och med den följer det alltid med små attiraljer. Hur ska jag kunna motstå en "Build your own TARDIS", en sonic screwdriver, eller psycic-paper anteckningsbok? När tidningen dessutom kommer med affischer kliar det i fingrarna, speciellt nu när den aktuella säsongen är fantastisk. För er oinsatta i programserien ber jag om ursäkt för inlägg som detta, och jag tycker också mycket synd om er eftersom Doctor Who är underbart.

I morgonkväll kommer dessutom den nya säsongen av Downton Abbey! Min värdmamma Frances informerade mig nyss om detta, och jag kan inte tro att jag missat det tidigare.

Saker jag hittat



Stötte på en butik som vore min mammas absoluta paradis i klädväg. Det enda de säljer är gummistövlar, fleecetröjor och ullsockar... Den lokala specialiteten Wellington socks, en knästrumpa i fleece som är gjord för att träs över stövelkanten fanns här även i regnbågens alla färger.

14 sep. 2012

Ledig fredag

Ibland är livet perfekt. Som nu tillexempel. Förmiddagen strosade jag omkring bland kvarteren i Edinburgh och gick på upptäcktsfärd. Nu sitter jag i solen nedanför slottet och äter den godaste hamburgaren jag någonsin stött på. Ni som känner mig blir säkert förvånade av detta, jag är inte en snabbmatsmänniska, men jag lovar er att om hamburgare alltid var som denna skulle jag vara det. Lamkött,stekt lök,blåmöggelost, plommonchutney och fullkorns bröd är vinnarkonceptet. Fantastiskt gott.
Nu ska jag strosa vidare till Edinburgh konstmuseum där de har en van Gogh och Kadinsky utställning.

13 sep. 2012

The Big Day

Miss Gordon, min registration lärare
Kirsty målar avspärrningar



Seriousface Evan och Michael + Ingrid som var lite gladare

Ryan, som stal min kamera och fotade hela dagen








I dag var det ingen vanlig dag, utan nämligen The Big Day. Detta är en aktivitetsdag då alla skolelever samt lärare hittar på saker och tävlar mot varandra. Givetvis var det även en kamp mellan elevhemmen, och enligt min house-captain Mr. Fair så vann faktsiskt mitt elevhem Clark Maxwell! Han gick i varje fall i slutet av dagen och sjöng på "We are the Champions" medan han höll upp förlorar tecknet mot alla klädda i gult. Det andra huset, Liddlle House är nämligen gula, medan vi i Maxwell är blå.  

Vi i 6th form var däremot mer arrangörer än deltagare. Jag blev utplacerad på bågskytte-stationen där jag tillsammans med Kirsty, Ryan och Michel skulle hålla koll på barnen. Helt okej sysselsättning, men det blåste kallt, så efter en timma kände man inte tårna längre. Efter två timmar fick vi dock gå in i skolan på rast, och där blev vi vettskrämda i korridoren då en säckpipeorkester plötsligt började spela Amazing Graze i rummet bredvid...

Efter lunch väntade en promenad upp till en gammal herrgård som håller på att restaureras. Vi äldre vart dock utplacerade efter vägen för att guida alla andra till rätt plats, och som ni kan se spårade vi ur rätt fort...



Nu på kvällskvisten for jag iväg med Ingrid till en dramakurs som vi tänkte kolla in. Det visade sig vara det lokala drama och musikal sällskapet vi hamnat i, och nu skall vi delta i en pantomi uppsättning till julen.  Folket i föreningen är sjukt roliga, och åldrarna är spridda mellan 9-67, så det är väldigt varierat. Vi kommer träna måndag och torsdagkvällar, och jag är fruktansvärt peppad på det här. Jag har aldrig varit med i någon riktig teateruppsättning förut, men jag älskar revyer, så detta blir perfekt! Kan inte vänta till nästa repetition!

12 sep. 2012

Stenhus + Murgröna + Gårdsgrind + Skorstenar


Om någon råkar ha en sådär 150.000 £ liggande skräpandes i en byrålåda där hemma får ni gärna köpa denna lilla stuga till mig. Old Mauricewood, som denna byggnad kallas, ligger inte långt härifrån, och den är så fruktansvärt gullig. Varje gång jag går förbi vill jag typ gråta, för jag blir lätt känslig när jag ser idyllisk arkitektur (jag vet att jag är konstig, och det borde inte komma som någon nyhet för mina läsare heller).

I princip alla hus har här namn. Visst har de gatunummer och liknande, men här kallas alla byggnader för något annat än platsen de står på. Torwood house, Myrtles cottage, och The Penny-cog är alla byggnader jag passerar på vägen hem ifrån skolan. Namnseden är vädigt gullig, men det gör det lite problematiskt när man ska hitta från en plats till en annan eftersom att inga husnamn står på någon karta. 

Uppdatering på mitt skotska ordföråd

Fitbaw - Football - fotboll
Baltic - Really, really cold - Iskallt
Jags - shoot - spruta
Eejit - idiot - idiot
Puss - face - ansikte
Minging - distasteful - motbjudande 

Och det väldigt lokala ordet som saknar en passande engelsk motsvarighet och kräver djupare förklaring;
Mort - den man är på G med/ är i en relation med.
Ex; Sara is so your mort

Ordet fungerar även som verb, då i formen Morting

Ex; I saw you morting with Donna yesterday

I mitt gäng med folk används ordet mest för att irritera folk. Ser man två personer prata med varandra går man förbi och säger Mooooort på det konstigaste sättet man kan. Det är fullständigt hysteriskt.

11 sep. 2012

När livet saktar ned

Skollivet flyter på som vanligt, och det känns som att man varit här i evigheter. Det förvånar mig att endast tre veckor har passerat, en livstid kunde rymts inom dessa dagar.

Jag är inte lika trött nu som jag var under den första veckan, men jag har börjat få en gnutta hemlängtan. Det går bra under dagarna, det är bara den där första sekunden när man vaknar på morgonen då man ifrågasätter allt och om det ens är värt det. För livet är inte enkelt här borta, inbilla er verkligen inte det. Det är fantastiskt och underbart, men det är verkligen det jobbigaste jag varit med om.

 I skolan försöker man hänga med i undervisningen, förstå matematiska termer uttalade i skottsk accent, och uppehålla sociala kontakter. Man måste fokusera på att säga rätt titel till rätt lärare, hinna med i den snabba, direkta och ganska råa humorn, komma ihåg sitt paraply och skolpapper. Skjortor och kjolar behöver strykas varje kväll, slipsar ska knytas och diskussioner ska hållas. Provfrågor i biologi ska svaras på med tekniska termer, fjortistjejer ska utstås, konsthistoriauppsattser, vilka de andra haft en sommar på sig att göra, ska slutföras på en vecka, och konstiga blickar ska mötas.

Sedan ska allt utföras med ett leende, dag ut och dag in.

Citerar Ed Sheeran och Devlin;

 "sleep is for the living and not a utensil that I require,
I swear I said, that I'll sleep when I'm dead"

10 sep. 2012

Mina Italienska Brorsor



Under den senaste veckan har jag ju bott i en temporär värdfamilj i Penicuik. Här var jag dock inte ensam, utan här fanns även Remo och Riccardo, två italienska språkelever. De reste däremot tillbaka till Sicilien igår morse vilket var mycket tråkigt eftersom att de var hur roliga som helst.

Med på bilden ser ni även min urgulliga värdmamma Frances.

8 sep. 2012

Pentland Hills








Idag har jag gått på en vandring till och igenom Pentland Hills, en Nationalpark som ligger 40 minuter från där jag bor. Lätt disigt var det när jag gav mig iväg vid nio, och rejält disigt var det när jag kom hem sex timmar senare. Solen dök dock upp då och då, och jag lyckades undkomma regnskurar hela dagen!

Naturområdet består av ca 18-20 olika bergstoppar, så jag kan komma tillbaka varje helg för ett nytt äventyr. Idag gav jag mig på en av kullarna vid namn Turnhouse Hill, det var inte den högsta, absolut inte, jag sparar dem till när jag fått mer rutin i bergsvandring tror jag... Området är dock väldigt välskyltat, och vandringstigar löper kors-och-tvärs genom fårhagar och intill vattenreservoarer. Det var fruktansvärt vackert, och bilderna gör inte verkligheten rättvisa.

Det kändes nästan som att jag var tillbaka på en av de pilgrimsvandringar min konfagrupp gjorde i bergen kring Assisi i våras. På sätt och vis var jag ensammare nu, men det beror på hur man ser det. Allting blir mycket verkligare när man helt själv gör vägvalen och slår sig ner för vila.


När jag kom hem blev det tupplursdags, och sedan väntade läxor. Nu börjar Doctor Who snart på TV:n, och senare i kväll ska jag träffa lite folk från skolan hemma hos en av tjejerna.


DFTBA
/Petra