När det regnar horisontalt

Jag har aldrig haft någonting emot regn, och tur är det eftersom jag befinner mig i ett land världskänt för sina idoga regnskurar. Under hela året har vädret varit accepterbart, och man har vant sig vid att det duggar och regnar nästan varje dag under en stund åtminstone. Idag vart jag dock rätt nedstämd på vägen hem ifrån skolan på grund utav denna eländiga nederbörd.

Det började med att jag blev nedstänkt utav en passerande bil när jag stod och väntade på bussen, vilket inte var speciellt kul. Föraren stannade dock och bad om ursäkt, och det gjorde mig faktiskt mindre upprörd. Sedan stod jag i en halvskyddande busskur och gömde mig undan spöregnet en halvtimma tills det att rätt buss kom förbi och plockade upp mig. Min skolbuss tar ungefär 40 minuter eller en timma att köra mellan min by och min skola, vilket är helt okej, och jag hoppades under bussfärden att regnet skulle lugna ned sig till det att jag kom fram.

Tror ni det hände? Nej, givetvis inte. När jag kom fram till centrum hade den Skotska vinden också tagit fart, och nu spöregnade det isdroppar horisontalt, i motvind givetvis. Det var bara att försöka gömma sig under jackhuvan, och spatsera hemåt. Jag har en 10-15 min promenad från min busstation till mitt hus, och jag hann bli helt dyngsur innan jag kom fram. Min värdsyster tyckte jag såg rätt eländig ut när jag steg in i köket, och det kände jag mig också. Jag hade seriöst lock för örat på grund utav allt vatten som attackerat mig. Nu på kvällen har jag förgäves gått och försökt skaka ur de sista dropparna, men utan lycka...

Ännu en bild från berget mitt i Edinburgh