Förra veckan samlades alla elever från de två äldsta årskurserna i matsalen för att ta emot våra omdömen från denna termin. Dessa utvärderingar som skrivs av alla lärare liknar de som man får inför ett kvartsamtal i Sverige. Drammatiken är dock betydligt större när dessa lappar delas ut, för de avgör vilka ämnen du får skriva slutprov i. Ett antal av mina klasskamrater kommer alltså inte ens att få försöka skriva slutprovet eftersom att de anses vara hopplösa av lärarna. Lite strängt kan man tycka, men eftersom lärarna vill ha ett så högt snittbetyg som möjligt i examenskrivningarna rensar de ut de mindre lyckliga eleverna...
Eftersom att de flesta i min årskurs kommer söka till universitet på deras avgångsbetyg var alla väldigt nervösa och spända på vad som stod i deras notis. Därför gick nästan ett sus genom rummet då rektorn bar in en hel hög med bruna kuvert.
Kaoset började när dessa öppnades av ivriga händer. Folk brast ut i gråt, dansade av glädje, sjönk ihop vid borden med bistra miner eller försökte trösta de som tagit emot ett sorgligare besked. Några reagerade till och med i raseri och började förtala lärarna, dock givetvis i tystnad eftersom att de inte vill bli hörda och avstängda från skolan.
Jag tog emot väntade resultat och var rätt nöjd. Att engelskan är mitt andraspråk verkar inte påverkat den normala utgången, och det känns ganska trevligt. Att betygen i mitt ödeskuvert inte kommer avgöra min framtid i Sverige alls spelar mindre roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar