Inferno

Jag har börjat läsa Dantes Inferno nu i veckan, och trots att jag är på väg till Sverige och inte helvetes djupare ringar talar vissa verser till mig. Det är konstigt hur 1200tals prosa kan fortsätta kännas samtida i ögonblicken.

De första raderna är ett exempel;

At onemidway on our path in life,
I came around and found myself now searching
through a dark wood, the right way blurred and lost.
How hard it is to say what that wood was,
a wilderness, savage,brute, harsh and wild.
Only to think of it renews my fear!

Slut på detta lätt pretentiösa inlägg!