Chock. Jag är i fullständig chock. Min hjärna fungerar inte riktigt som den ska efter den senaste halvtimmen, och jag kan inte sluta le. Det måste vara något fel på mig.
Vad är det då som har hänt? -Tja, jag kan nu bocka över en till av punkterna på min lista, för jag har ringt min värdmamma Annie. Jag har också kommit till insikten att jag inte har en aning om hur man använder det engelska språket på riktigt. För hon pratar dialekt, nämligen skottska. Grov skottska dessutom, och jag förstår den knappt. Men det här ska bli fantastiskt roligt, för nu blir året som utbytesstudent en utmaning språkmässigt också. Jag trodde ju att jag faktiskt kunde prata, och förstå, engelska rätt bra, men uppenbarligen är så inte fallet.
När jag ringde var jag sjukt nervös redan från början, och när hon började tala fick jag anstränga mig mer än någonsin för att förstå vad hon talade om. Annie pratade väldigt fort, och var superentusiastisk och social så att hänga med tog kraft. Allt som allt löste det sig väl, och jag tror att jag fattade huvuddelarna av vårt samtal. Hon är verkligen hur gullig och tillmötesgående som helst, och jag tror att min placering blivit nästintil optimal. Kan inte vänta till den nittonde, jag vill iväg nu!
Bara 27 dagar kvar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar