Nu är det två veckor och tre dagar tills det att jag reser iväg. Nästan ingenting alltså. Min almenacka är fullpressad med aktiviteter som ska hinnas med; inköp, möten, packning och papper. Även om jag försöker hålla reda på allt blir det kaos, både i mitt huvud och på mitt skrivbord.
Jag har börjat säga hejdå till folk, och det känns verkligen förfärligt. Man har nog inte riktigt förstått att det kommer gå minst tio månader tills att man får se ens underbara vänner, släktingar och bekanta igen. Träffade en gammal högstadielärare och blev typ tårögd, så ni förstår att det inte är lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar