Sitter här och sorterar alla dokument på datorn, och jag inser att man hunnit med en del ändå. Det är främst skolarbeten som skall ordnas, och det är inte klokt hur man utvecklats på en så kort tid. Jag har No-arbeten ifrån sjuan där jag inte kunde formulera dig alls, och svenskuppsatser där jag bytte tempus mitt i meningar. Nu i efterhand vill jag bara ifrågasätta hur jag någonsin kunde vara nöjd med mina arbeten.
Jag trodde verkligen att jag kunde vad jag gjorde under högstadiet, och jag inser att det är precis som nu. Jag tror att jag vet hur året i som utbytesstudent i Skottland kommer bli, och jag tror att jag är mogen för ett äventyr av denna skala. Det är väl bara att inse att jag nog kommer tänka annorlunda efter, eller under, upplevelsen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar