Edinburgh är nog den bästa staden någonsin för alla de med knäledsartros, för trottoarerna och gågatorna är nämligen kantade med bänkar. Anledningen bakom det stora antalet bänkar i staden är att invånare och besökare tidigare fick donera en summa pengar för en bänk, och som tack fick man ett litet plakat uppsatt på sin egen sittplats. Det finns hundratals med dessa minnesbänkar, och varenda en berättar någon form utav livshistoria eller ett annat budskap.
Här om dagen stötte jag på denna bänk, och blev glad, för jag har blivit rätt patriotisk sedan jag lämnade hemlandet. Dessutom hörde jag också den första talade svenskan i verkligheten sedan jag kom hit för ca 2 månader sedan igår. Ett gäng turister ifrån Sundsvall hade gått vilse bland Edinburghs alla bakgator, så jag fick göra min första insatts som 'lokalbo' och ge vägbeskrivningar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar