Att köpa kakao

Här i Skottland är jag som ni kanske vet med i en liten amatörteatergrupp som skall sätta upp en slags revy nu till julen. I denna förening är vi ett väldigt roligt och varierat gäng, med medlemmar mellan lågstadie- till 65+ åldern, och nu i veckan fyllde vår yngsta medlem 10 år. Eftersom vi skulle ha repetitioner denna dag tänkte jag att det skulle passa att ta med lite födelsedagsfika till te-pausen som vi alltid har mellan akterna. Chokladbollar vart min plan, för de äter man ju alltid på barnkalas i Sverige.

Efter skolan for jag alltså iväg till mataffären, vilken är enorm, för att införskaffa strössel (pärlsocker finns icket här), smör, kakao och andra ingredienser. Jag fick dock lite problem, för i  bageriavdelningen fanns ingen kakao. Där fanns knappt några grundingridienser alls! Hyllorna var dock fyllda med diverse halvfabrikat och 'tillsätt endast vatten' historier.  Usch! Jag kände mina tant-gener krypa fram och blev mycket förbryllad. Visst måste kakao ändå finnas i Skottland?

Jag fick tag på en butiksanställd som försökte hjälpa mig hitta, men till ingen nytta. Varken hon, eller hennes chef, fann kakaopaket någonstans i hyllorna, och jag blev grymt förbryllad. Jag försökte förklara vad man har det till; bakning, varm choklad osv, och då vandrade vi över till Oboy-avdelningen. Där fanns massor med varmchokladpulver, men ren kakao? Jo faktiskt! Längst ned på hyllan, i ett hörn, stod en liten förpackning med kakao, och jag tror aldrig jag blivit så glad över en matvara förut...

Det blev små bakverk tillslut, trots att det visade sig att min värdmamma äger varken decilitermått eller bakdunke.. Jag fick köra lite på känsla,  men uppskattade blev de i varje fall!

Födelsedagsflickan i fråga, Al, kom till repetitionerna iklädd skoluniform, och så här kan de också se ut. Kilt, blazer och hatt är rätt vanliga uniformselement på skolorna, men inte på min. Roligt med variation tycker jag!