Nere

Efter en händelserik vecka har jag på något sätt kraschlandat idag. Fredagen har verkligen inte varit rolig, och under skoltimmarna låg fokus mest på att inte bryta ihop totalt. Jag vet inte fullständigt varför allt bara vart extra jobbigt idag, det bara blev så. Jag kom dock fram till att det hela nog görs värre eftersom att jag inte riktigt har någon att dela all frustration, och alla känslor med, därför tänkte jag dela det hela med er här på bloggen.

Livet som utbytesstudent är verkligen inte någon dans på rosor. Det är jobbigt på alla sätt och vis eftersom allting du gör är en ny upplevelse som skakar om en. Jag älskar det, förmodligen på grund utav att jag är en så nyfiken person, men det tär även på mig. Idag orkade jag bara inte mer. Det hela blev för jobbigt.

På bilden fick vi en slags utvärdering på hur lärarna tror att man kommer klara sig under året, och i denna rapport står det även vilken nivå man kommer få satsa mot. Det är nämligen lärarna som bestämmer om du får läsa på nyybörjar/higher/advanced higher nivå, detta betyder i princip att de bestämmer vilket betyg du ens får försöka att nå. Jag läser nu på nybörjarnivån eftersom de tyckte det var mest passande, och eftersom man inte får säga emot sina lärare var det bara att acceptera faktumet. Jag tyckte dock att detta var väldigt märkligt eftersom jag är den enda som någonsin vågar uttala mig när vi ska analysera bilder på lektionerna, den enda som lämnar in arbeten, och den enda som faktiskt håller mig på deadlinen...

Matten gick också skit för att uttrycka det med milda ord. Vi hade en vikarie, och jag kan för allt i världen inte förstå vad denne säger. Under lektionen blev jag också utskälld av vikarien eftersom jag frågade vad termen SOHCAHTOA betydde, eftersom jag aldrig hört talas om denna. En av mina kompisar förklarade dock detta i korridoren efteråt; Sinus = Opposite over Hypotenuse, Cosinus = Adjacent over Hypotenuse, Tangens = Opposite over Adjacent. Jag kände mig dock rätt värdelös.

Idag fick jag också reda på att jag inte kommer kunna resa till London med min Model United Nations Grupp. Ifall jag for skulle jag missa en av mina teaterföreställningar, och det går liksom inte.


Nu följer jag dock formeln DH=FH (Dåligt humör = Fruktansvärd hemlängtan). Jag sitter här och försöker hålla god min då min värdmamma Annie kommer förbi mitt rum, men jag orkar inte längre. Det får bli en tidig kväll för mig, och sedan mår jag säkert bättre i morgon. Livet här går verkligen i vågor.