Hemkomstens produktivitet

Nu har jag varit hemma ett par dagar, och befunnit mig i ett hyperaktivt tillstånd med energiresurser som inte verkar fallna. Redan första kvällen efter en lång resdag satte jag igång att röja här hemma, och tog ned alla affischer jag tidigare haft på väggarna i mitt sovrum. Sedan började jag packa upp mina fyra väskor, men insåg att jag inte hade en aning om vad som gömde sig i mina garderober. En rejäl sorteringstur bland plaggen blev det på klassiskt vis; jag slängde ut allt vad jag äger och har i sängen och började titta igenom högarna. Two Door Cinema Club:s skiva Tourist History gick på repeat, och jag hade verkligen alldeles för mycket energi.

På detta sätt kan röran se ut, och ja, jag har en OH-projektor som nattduksbord...

När jag nått någon typ av ordning insåg jag att klockan blivit nästan två på natten, och trumpet fick jag flytta klädhögarna till golvet för att kunna sova. Det var dock svårt. Hjärnan min ville inte riktigt inse att det bara var mindre än ett dygn sedan jag i tårar lämnade Skottland och min värdfamilj på flygplatsen.

Dagen efter fortsatte energin på topp, och den har ännu inte falnat. Under veckan har jag varit otroligt upptagen med aktiviteter, och det är nästan galet. En urvalslista i riktigt Petra-anda över vad jag gjort i Sverige dessa fyra dagar;

Jag har bland annat;
-Rensat garderoben
-Packat upp väskor
-Börjat se världens bästa TV serie, Veronica Mars, med min syster
-Sorterat byrålådor och slängt en massa skräp
-Bakat en Orange Drizzle Cake
-Börjat cykla varje morgon
-Umgåtts och återförenats med pojkvännen min
-Gått igenom bankpapper 
-Möblerat om
-Fått tandläkartid
-Kontaktat min SYO
-Byggt ett slott i Minecraft med min bror
-Sopat uppfarten och rensat maskrosor i trädgården.
-Sett två säsonger av Fredrik Lindstöms Värsta språket i SVT:s öppna arkiv
-Gått på festival med mitt kompisgäng
-Planterat om husets alla krukväxter
-Övernattat hos finaste Hanna
-Rensat min mejlbox
-läst One hundred years of solitude av Gabriel García Márquez


Jag tror jag vet varför jag sysselsätter mig på detta vis. När jag sätter mig ned och tar det lugnt det minsta ögonblick kommer nämligen sorgen av att ha lämnat Skottland krypande, och jag blir helt deppig. Det går inte att somna ifall jag inte är helt slutkörd vid dagens slut, tankarna fyller annars huvudet på en och man ligger vaken i timmar. Jag som alltid kunnat somna på direkten ligger nu rastlös om jag har den minsta energi kvar i kroppen vid dagens slut.

Men jag fyller mina dagar och tröttar ut mig med aktiviteter för att undvika sorgsna drömmar om Storbritannien, ledsen saknad av alla de underbara människorna jag behövt lämna  och deprimerande tankegångar. När jag väl är igång med projekt eller är distraherad av underhållande event känns saknaden inte lika tung.

Det känns som att jag har gjort slut med min kärleksrelation till Skottland. Det gör ont, jag kan inte släppa det som hänt, och vad jag än gör refererar jag det till mitt utbytesår. Till helgen kommer ni säkert se mig sitta i TV-soffan med en burk glass och en matsked, tröstätandes till en dålig komedi i hopp om att den ska distrahera mig. Det är väl det man gör när något riktigt viktigt tar slut.