Vardagen

Nu har jag varit hemma i cirkus två veckor. Jag kan inte förstå att det gått så liten tid sedan jag lämnade livet i Skottland och återvände hem. Sverige har varit otroligt underhållande och hektiskt de senaste dagarna. Det känns som att jag reste hem för en evighet sedan; Storbritannien, utbytesår, engelska och allting där borta är oerhört avlägset men ändå färskt i minnet.

Jag har gjort en hel del sedan jag landade i Norrland igen. Hemma känns som hemma igen, mitt sociala liv håller på att etablera sig, mitt rum ser ut som det bör (även om det ligger mycket kläder på golvet) och min diet har börjat inkludera enorma mängder mejeriprodukter och fisk igen. Ibland känns det som att jag aldrig lämnade Sverige, som att det senaste året bara var en dröm.

En hel del tankar på Skottland blir det ändå. Det är nog mest avsaknaden av min värdfamilj som tär på mig. Jag saknar dem och mina brittiska kompisar något otroligt, och även om man försöker distansera sig dyker alla de underbara människorna man mött konstant upp i huvudet på en. Jag saknar mina värdsystrar kanske mest av allt. Det är ändå tur att man bor i en tidsålder med internet så att man kan hålla kontakten.


I helgen har jag varit en arbetsnarkoman på ett östasiatiskt konvent i min stad. Riktigt kul var det, men det blev inte direkt mycket sömn under dessa dygn. Det är väldigt trevligt att komma hem till stan och inse att det finns en hög med trevliga entusiastiska människor som är precis som mig även i Sverige. Jag behöver inte fara till Storbritannien längre för att få mitt nördfix. Det finns perfekta människor som gillar att arrangera tokiga äventyr även här.

Sommaren blir nog rätt bra ändå.