Glasgow

Robert, och Eoghan

Jag fick en spontan inbjudan att följa ett par av mina nördkompisar till Glasgow för att vara med på en youtubeträff här om kvällen. Därför steg jag upp lite extra tidigt på lördagsmorgonen och tog bussen in till tågstationen i Edinburgh. Där träffade jag Robert och Eoghan (uttalas Owen), och vi införskaffade oss tågbiljetter. Det finns ett underbart biljettsystem här där man köper tur och returbiljetter utan specifik tid, så man kan återvända hemåt när man som helst önskar det.

Vi slog oss ned i en vagn, och på en av de senare stationerna steg vår kompis Ross också på. Vi var framme i stan inte mycket senare, och där mötte vi upp med en stor grupp av likasinnade.

Gruppkramar och gulliga paraplyn

Gruppen med både gamla vänner och nya bekantskaper vandrade iväg till en galleria när vi tröttnat på duggregnet, och vi åt, pratade och det skulle inte förvåna mig om vi störde de andra med våra höga skratt. Det är fantastiskt roligt att möta nya människor som man har liknande referensramar till. Stora diskussioner om tv-serier, livet, skolan, filmer, youtube och musik startade som väntat, och det var galet roligt.

Ross i lånad varghatt

När alla var mätta och belåtna gick vi till The lighthouse som är ett galleri i Glasgows centrum. Den byggnaden är mestadels fylld med verken av art noveau arkitekten C.R Mackintosh, men har också stadens bästa utsikt. Där satte vi oss i ett torn med spiraltrappa och sjöng till ukulele och gitarr, gruppkramades, spelade kort och spanade ut över Glasgow.

Varför skall gatumusiker alltid stå bredvid soptunnor??

 

Mot eftermiddagen delade vi in oss i mindre grupper och vandrade runt på gatorna. Jag som hänge med Juliette, Jeniffer och Hannah kikade på gatuartister, gick på musikaffären HMV och köpte en hammare av ballong till vår kompis som går under namnet Thor.... Juliette och Jeniffer är otroliga människor, de har exempelvis en maskot för deras vänskap, tigern Pedro. Han blev adopterad av hela gruppen under dagen och passerades runt mellan alla. Väldigt entusiastiska figurer är de och det är ju inget annat än underbart!

När kvällen börjat lägga sig samlades hela gänget igen inne på Starbucks för att vara testpanel. Vi var väl en 20-30 personer som tog över övervåningen på kaféet, och det var otroligt mysigt. Lamporna dimmades, gruppen slog sig ned i soffor, fotöljer, på stolar och på mattorna på golvet, och resten av affären var helt öde. Vi var där för att Kafékedjan skulle ha utbildning för nya baristor, och de behövde smakpaneler som kunde avgöra ifall de lyckats med lattes, frappuccinos, espressos och vad de nu kan heta.  Nya dryckvarianter som skall komma under året fick vi också bedöma, för att Starbucks ska veta vilka kaffesorter som kommer gå hem med den Skottska kunderna.

Medan vi satt och prövade de olika kopparna spelade några talangfulla gitarr och sjöng i harmonier. Vi utmanade varandra i dam, schack och andra brädspel, och hade riktigt trevligt. Små formulär fylldes i med betyg på dryckerna, vissa varianter gick hem mer än andra, och vi fick in stora papper att rita på. Jag hamnade i gruppen som började rita affischer fyllda med populärkulturreferenser, och jag tror det var en av de bästa kvällarna någonsin.

När vi senare skulle återvända till Edinburgh sade mitt gäng hejdå till de andra och gav oss ut i skymningen. Jag var något hyper efter att ha druckit uppskattningsvis 5-6 fullstora koppar kaffe och ett par espressos, och humöret var absolut på topp. Tåget hem blev som det ofta blir; djupa konversationer verkar förekomma mer och mer desto senare det blir på dagen.