Livsentusiasm

En av anledningarna att jag älskar att umgås med människor som klassas som 'nördiga' är att dessa personer är enormt entusiastiska. De älskar vad de gör, och vågar vissa sin entusiasm och passion. Detta är något jag annars tycker det finns allt för litet av i samhället, och speciellt i Sverige då alla är otroligt paranoida med att vara medelsvenskar och följa jantelagen till punkt och pricka.

Entusiasm är något vi är väldigt dåliga på i Norden. I södra Europa och Sydamerika finns det betydligt mer av den varan då det där är socialt accepterat att visa känslor i större grad än i exempelvis Sverige. Entusiaster i norden anses vara konstiga typer, folk man bör undvika, och den svenska besattheten i effektivisering och räta linjer främjar direkt inte vällande känslor till livet.

Under min tid som utbytesstudent har jag ofta bemöts av frågan "Hur hinner/orkar du med allt?" eftersom att jag tydligen har aktiverat mig med onormalt många grejer. Detta tycker jag är en mycket udda fråga, då de som vanligtvis ställer den oftast är de som själva inte direkt sysselsätter sig med något. Själv har jag inte direkt reflekterat över mina äventyr utanför denna blogg, men när man tänker efter har jag ändå hunnit med en hel del under dessa månader. 

 Svaret på frågeställningen är i enkelhet entusiasm, motivation, och bra tidsplanering.

Vill man så kan man, har jag som ledord i livet, och sanningen är att motivation endast kan komma inifrån. Ingen kan säga till dig eller tvinga dig att bli motiverad, det är något man måste komma underfund med själv, och när du väl lärt dig motivera dig själv är det bara att köra på.  Motivation och entusiasm går hand i hand, och det gör nästan ont i själen när jag ser folk i min omgivning tappa hoppet, när entusiasmen falnar på grund utav tidsproblem.

Hur många har ni inte mött som ursäktar sig själva med att de inte har tid för aktiviteter? De vet att de kommer älska att ta del av äventyr, eller vad det nu kan vara,  men de ids helt enkelt inte ge sig själva tiden.  Jag tycker det är riktigt sorgligt faktiskt när jag ser det hända. När jag ser tillbaka på hur jag var hemma i Sverige känner jag samma sorg. Allt handlar i slutskedet om att planera sitt liv och att göra rum för de saker man älskar, och om det är något jag lärt mig under mitt utbytesår är det att våga vara en entusiast, och tidsplanering.

Man behöver inte spendera timtal framför TVn eller datorn om man inte vill, men det är mer än okej att göra det om det är ens stora passion.  Man behöver inte dra ut på det tråkiga i livet, städning, bråk och så vidare om man bara gör det och inte skjuter upp det hela tiden. Gör man bort allt det jobbiga snabbt får man mer tid till ens passioner, till de galna initiativen man alltid velat ta. Det låter simpelt, och man har hört det hundratals gånger, men när man själv kommer till den insikten öppnas verkligen ens ögon.

Gå nu ut och var entusiastiska mina läsare. Våga älska livet och de även de små detaljerna. Plötsligt inser du kanske att man kan hitta lycka även i saker som dammsugning och matvaruhandlande. Det är i varje fall vad jag gjort under mitt utbytessår.